Isabelle + lite annat
Isabelle har börjat dra sig framåt när hon ser något hon vill åt. Annars så har hon fått 2 små bissingar nere i munnen, såå söt så=) Gåstolen kör hon runt med i full fart. Man får passa sig för rätt som det är så kör hon rätt in i en om man står i vägen. När vi plockar ur diskmaskinen så blir hon överlycklig för då ska ju hon dit å pilla en massa. Helt omöjlig är hon, man skjuter ifrån henne i gåstolen men hon är lika snabbt tillbaka. Angående mat å sånt så äter hon det mesta utom puré, det hon ska äta. Glass, banan, kakor, smörgåsar, ja allt är gott. Men man får truga på och ge henne det varje dag så släpper det väl snart. Sovtiderna är en halvtimme per gång på dagarna och hon lägger sig vid 18:30-19:00 på kvällen. Sover oftast till 5 tiden innan hon vill äta välling. Men kan vakna mellan 2-5. Lite olika hur hon gör. Sen äter hon gröt till frukost vid 8 tiden, och sen rullar det på.
Annars så har ju jag legat inne på sjukan under en vecka till och från. Mitt fruktansvärda ryggont som jag hade visade sig vara gallstensanfall. Hade jag ingen aning om, trodde det berodde på överanstränging bara eller nåt sånt. Det började ju redan i påskas å sen har det hållit på till och från. Men när jag började bli gul i ögonen på sista april ja då var det bara å ringa 1177 och sen var det bara att åka in på akuten. Tog blodprov och sen fick jag återkomma på lördan för att göra ett ul. Det visade gallstenar i gallblåsan och en sten som satt fast i gallgången. Det var den som gjorde sååå ont. Så hela lördan satt jag och jocke på akuten och väntade på besked om jag skulle få åka hem eller läggas in. Det blev det senare. Blev inlagd på avd 211 rum 13. Blev kvar där tills på Måndag. Då trodde jag att dom skulle göra en endoskopi, för dom surrade om det hela tiden doktorerna men tack å lov så blev det inte så. Det blev istället op inbokad på onsdagen. Så jag bad om att få åka hem, och det fick jag på ett villkor att jag åt lunchen innan jag åkte så att dom skulle se iaf jag fick ont och fick jag det så var jag tvungen att stanna. Jocke kom och hämtade mig senare och sen åkte vi hemåt. Skönt att vara hemma men man hade ingen ork till någonting. Det enda jag levde på dom dagarna före op var nyponsoppa. Väldigt näringsrikt och energigivande. Så jag låg i soffan och glodde på tv. Onsdag morgon så skjutsade pappa mig in till sjukhuset. Jag skulle vara där kl 7. Kom dit och jag gick in på mitt rum. Jag hade ju kvar min säng. Fick sen byta om och så, duscha av mig lite. Sen sattes det dropp i armen. Jag har nog aldrig blivit stucken så mycket i mina armar som dessa dagar jag låg inne. Blev väckt varenda morgon nästan för att dom skulle sticka i en. Halv 12 så kom sjuksköterskan Gunilla in och sa att det var dags att åka. Fick 2 alvedon, gå på toan och sen bar det iväg. Låg i förberedelserummet ett tag och fick morfin...ahhhh det var ju en upplevelse. Sen vid 12:20 så låg jag på op bordet, dom spann fast en så man inte skulle falla ner på golvet eller så när man sov. Sen fick jag medel så man tvärslockna..vaknade 17:30 på kvällen på uppvaket. Fyy fan vad det snurrade i skallen, kräktes en gång och sen bort med värmefilten för jag höll på att smälta bort. Sen kom personal från avd och hämtade mig tillbaka till rummet mitt. Den kvällen och natten var inge rolig. Kräktes igen fick smärtstillande, medel mot illamående och allt vad dom tryckte i en. Allting bara snurrade och dessutom så var jag ju tvungen att gå på toan för det var väldigt viktigt just då tydligen. Men kissade det gjorde jag inte, det var heeelt omöjligt, jag fick tappas helt enkelt för det kom inte en droppe. Sen var det bara sängläge å försöka sova fast man mådde skit. Dagen efter så var det samma sak jag fick tappas på morgonen för jag kunde inte kissa. Sen gick det bättre efter det men jag tömde inte blåsan helt så dom körde med nån grej på magen å kollade men jag hade visst rätt mycket kvar i blåsan men jag tyckte ju att jag hade tömt den för jag kände mig inte kissnödig.Så det var ett himla stök med det under hela torsdagen i stort sett. Jag blev ju kvar tills på fredan innan jag åkte hem. Mådde illa under torsdagen så jag hade ingen lust eller ork att åka hem iaf. Sov mest till och från hela dagen. Dom som jobbar på den avd jag låg på var ju kanon. Trevliga och omtänksamma, dom bryr sig verkligen. En sköterska kom in på kvällen innan jag åkte hem och frågade om jag ville ha kvällsfika. Hon erbjöd nyponsoppa men just när hon sa det så kom hon på det att jag hatar nyponsoppa numera så vi fick oss ett gott skratt. Haha! Nästa dag så åkte jag hem, det kändes skönt. Så nu har man ännu mera ärr på magen så hejdå bikini och hej baddräkt.
Annars så har ju jag legat inne på sjukan under en vecka till och från. Mitt fruktansvärda ryggont som jag hade visade sig vara gallstensanfall. Hade jag ingen aning om, trodde det berodde på överanstränging bara eller nåt sånt. Det började ju redan i påskas å sen har det hållit på till och från. Men när jag började bli gul i ögonen på sista april ja då var det bara å ringa 1177 och sen var det bara att åka in på akuten. Tog blodprov och sen fick jag återkomma på lördan för att göra ett ul. Det visade gallstenar i gallblåsan och en sten som satt fast i gallgången. Det var den som gjorde sååå ont. Så hela lördan satt jag och jocke på akuten och väntade på besked om jag skulle få åka hem eller läggas in. Det blev det senare. Blev inlagd på avd 211 rum 13. Blev kvar där tills på Måndag. Då trodde jag att dom skulle göra en endoskopi, för dom surrade om det hela tiden doktorerna men tack å lov så blev det inte så. Det blev istället op inbokad på onsdagen. Så jag bad om att få åka hem, och det fick jag på ett villkor att jag åt lunchen innan jag åkte så att dom skulle se iaf jag fick ont och fick jag det så var jag tvungen att stanna. Jocke kom och hämtade mig senare och sen åkte vi hemåt. Skönt att vara hemma men man hade ingen ork till någonting. Det enda jag levde på dom dagarna före op var nyponsoppa. Väldigt näringsrikt och energigivande. Så jag låg i soffan och glodde på tv. Onsdag morgon så skjutsade pappa mig in till sjukhuset. Jag skulle vara där kl 7. Kom dit och jag gick in på mitt rum. Jag hade ju kvar min säng. Fick sen byta om och så, duscha av mig lite. Sen sattes det dropp i armen. Jag har nog aldrig blivit stucken så mycket i mina armar som dessa dagar jag låg inne. Blev väckt varenda morgon nästan för att dom skulle sticka i en. Halv 12 så kom sjuksköterskan Gunilla in och sa att det var dags att åka. Fick 2 alvedon, gå på toan och sen bar det iväg. Låg i förberedelserummet ett tag och fick morfin...ahhhh det var ju en upplevelse. Sen vid 12:20 så låg jag på op bordet, dom spann fast en så man inte skulle falla ner på golvet eller så när man sov. Sen fick jag medel så man tvärslockna..vaknade 17:30 på kvällen på uppvaket. Fyy fan vad det snurrade i skallen, kräktes en gång och sen bort med värmefilten för jag höll på att smälta bort. Sen kom personal från avd och hämtade mig tillbaka till rummet mitt. Den kvällen och natten var inge rolig. Kräktes igen fick smärtstillande, medel mot illamående och allt vad dom tryckte i en. Allting bara snurrade och dessutom så var jag ju tvungen att gå på toan för det var väldigt viktigt just då tydligen. Men kissade det gjorde jag inte, det var heeelt omöjligt, jag fick tappas helt enkelt för det kom inte en droppe. Sen var det bara sängläge å försöka sova fast man mådde skit. Dagen efter så var det samma sak jag fick tappas på morgonen för jag kunde inte kissa. Sen gick det bättre efter det men jag tömde inte blåsan helt så dom körde med nån grej på magen å kollade men jag hade visst rätt mycket kvar i blåsan men jag tyckte ju att jag hade tömt den för jag kände mig inte kissnödig.Så det var ett himla stök med det under hela torsdagen i stort sett. Jag blev ju kvar tills på fredan innan jag åkte hem. Mådde illa under torsdagen så jag hade ingen lust eller ork att åka hem iaf. Sov mest till och från hela dagen. Dom som jobbar på den avd jag låg på var ju kanon. Trevliga och omtänksamma, dom bryr sig verkligen. En sköterska kom in på kvällen innan jag åkte hem och frågade om jag ville ha kvällsfika. Hon erbjöd nyponsoppa men just när hon sa det så kom hon på det att jag hatar nyponsoppa numera så vi fick oss ett gott skratt. Haha! Nästa dag så åkte jag hem, det kändes skönt. Så nu har man ännu mera ärr på magen så hejdå bikini och hej baddräkt.
