Förlossningsberättelse för Selina

Skrev detta för 5 år sedan :)
 
Kl 01.30 natten till den 29 Augusti så gick vattnet. Jag låg och sov i sängen å helt plötsligt kände jag hur det började rinna, ungefär som att man kissade på sig. Klev upp och skyndade mig på toaletten med vattnet rinnandes efter mig. Ropade på Jocke att han skulle komma, han ringde förlossningen och dom frågade om jag hade värkar men det hade jag inte då. Vi skulle iallafall komma in. Duschade av mig och tog på mig kläder, packade inte ner nånting för jag trodde att vi skulle få åka hem igen. Varför vet jag inte men det kändes så. Åkte in runt 2 tiden, nu hade jag börjat få sammandragningar ungefär var 15:e minut. Väl på förlossningen så fick jag ligga ner några timmar för dom skulle ta ctg å se hur ofta värkarna kom och hur intensiva dom var. Dom kollar även hur barnet mår. Fick byta om till sjukhuskläder och fick på mig en jättebinda :) Läckte ju fortfarande vatten. Fram på morgonen runt 5 så fick vi ett rum på bb så vi kunde få vila innan det satte igång ordentligt. Vi vilade inte, gick ju inte man var så uppspelt. Jag fick dessutom mer å mer ont, kraftigare sammandragningar/värkar. Åt frukost runt halv 9 å sen fick jag på mig ctg igen. Fick åxå en rispåse bak på ryggen som värmde bra. Vid 10-10.30 så var det dags att flytta över till förlossningen igen. Var nu öppen 6 cm utan att ha tagit nån smärtlindring så nu gjorde det mera ont. Fick börja med lustgas, snacka om att man blir väck utav den. Snurrade till rejält där och trött blev man också.

Drack å drack en massa vtn, saft å näringsdryck. Ont ont ont.... Nu började värkarna bli mera å mera intensiva. Gjorde så ont så man visste inte vart man skulle ta vägen, satt upp på britsen, det gick inte att ligga eller stå jag klarade bara av att sitta på kanten. Frågade om jag kunde få nåt starkare smärtstillande men det var för sent....fick klara mig med lustgasen. Jocke satt bredvid mig så jag kunde luta mig mot han och Lena undersköterskan värmde en rispåse som jag kunde ha i svanken. Vivianne hette barnmorskan som hjälpte Selina till världen. Hela eftermiddan kämpade vi på, den sista cm hjälpte bm till med att utplåna. Hel*ete vad ont det gjorde. Skrek rätt ut gjorde jag. Äntligen kunde man börja hjälpa till, när krystvärkarna äntligen kom igång så behövde jag ingen lustgas längre. Vilket tryck det blir och man får en massa kraft. Men dom kom med så långt mellanrum så jag fick dropp som skulle hjälpa till, både jag och livmodern var ju såå trötta, hade ju hållit på ett bra tag. Runt halv 3 på eftermiddan började jag krysta och 15:55 kom hon ut så det tog ett tag. Hon hade dessutom handen bredvid huvudet så jag fick sys lite grann. Men världens finaste var hon och är hon. Både bm och usk var jättesnälla å hjälpte och stöttade oss igenom förlossningen. Vi är så glada =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0